Hej hej,

Idag tog jag mig till gymmet trots hyfsad träningsvärk. Men då får man väl träna de muskler som inte värker, dvs ben, mage, axlar och triceps. Och så blev det också. I morse när jag vaknade hade jag en tanke på att göra lite knäböj men ändrade mig när jag väl kom till gymmet. Jag har fortfarande lite svårt att köra vissa övningar, för jag känner mig så osäker...och för att jag vet att jag ser ut som en köttbulle som försöker böja sig. Jag tror väl i och för sig inte att grabbarna (det var bara grabbar i rummet idag) bryr sig så mycket men det är ändå jobbigt när de står så nära och ser vartenda liten rörelse man gör, eller som man försöker göra. Men någon gång måste jag ju köra de där förbaskade knäböjen, utfallen och allt det där. Jag kommer ju aldrig bli bättre om jag inte kör på, så är det ju.

Nu har jag ju inga fler gånger med PT:n heller, så då måste jag ju köra övningarna själv. Men som jag brukar säga (tänka); Det är bara att utsätta sig för det man är lite rädd för, så känns det snart lättare.

Nu är det snart nytt år med nya möjligheter. Sista juli 2013 ska jag ju vara i mål, när det gäller min vikt. 

Nu får fröken Helena ligga i ordentligt! 

Min "bloggkompis" Åsa, som har gjort ett gästinlägg på min blogg, hon har snart nått sin målvikt. Det är ju helt fantastiskt! Det måste vara en otrolig känsla, när man har kämpat så hårt. Jag kan själv inte tänka mig hur jag skulle se ut om jag når mitt slutmål. Jag kommer inte ens ihåg hur jag såg ut innan jag blev tjock. När jag ser mig själv på bilder så fattar jag ju hur jag såg ut men jag kommer inte ihåg hur det kändes. Hur det var att träna när man hade "normalvikt" och hur jag tänkte osv. Men nu har ju jag i och för sig alltid tyckt att jag har varit för tjock. Jag har bantat i hela mitt liv...i alla fall sen jag var 12 år. Så normalt tänkade när det gäller min kropp, har nog aldrig funnits, tyvärr. Även nu när jag gått ner 17 kg, så ser jag inte någon skillnad. Men jag känner däremot skillnad när jag tränar. Jag kommer ihåg hur jag kände när jag tränade första gångerna, hur jobbigt det var när jag vägde 100 kg. När jag ser på programmet "Aldrig mera fet", så lider jag verkligen med dom som är med och när de ska igång med träningen. Fy fan, vad det är tungt och vilken obehaglig känsla det är i kroppen, när man blir så himla trött. När man bli så trött att man nästan tror att man ska dö......dödsångest liksom.

Som tur är, så tränar man upp sig hyfsat fort och det känns lättare och lättare. Jag tycker fortfarande att det är tungt och jobbigt, särskilt när man ska springa eller när man tex ska göra burpee. Burpee måste vara guds straff till oss feta....

Idag har jag åter igen fått nytt simkort....till min gamla mobil. Den nya mobilen fick ett kort liv, tyvärr. Så det är bara att sätta in simkortet i den gamla HTC:n och sen ringa försäkringsbolaget. Den nya telefonen höll inte för ett dopp i toaletten. Tyvärr!! Jag blir så jäkla förbannad på mig själv, jag är så förbaskat klantig. Så arg att jag inte ens skrivit om det här på bloggen. 

I morgon blir det träning igen, men bara cardio. Musklerna behöver nog vila:-)

Nu ska jag förbi jobbet och sen ner på stan och dricka kaffe.

Hejdå!

 

Åsa

28 december 2012 18:54

Tack för fina ord. Jag blir alldeles varm!

Det är en underbar känsla att vara så nära. I praktiken är jag ju klar, men jag har inte sprungit i mål än. Det fattas 8 hekto till min målvikt!! Och som min resa har sett ut nu på slutet så kan dessa 8 hekto ta lång tid. Några ner och några upp, slalomväg liksom =)

Jag vill ge ett tips som inte är så otippat kanske. Hela min blogg genomsyrar min träning, och det "enda" jag gör är att köra PW. Min kropp svarar bra på dessa och sätter fart på förbränningen. Gå endast en timme, varannan dag (eller oftare om man orkar) så ska du se att fettet kokar. Hihi! Jag är övertygad om att det funkar på de flesta. Att offra en timme är "ingenting" om man jämför med vad allting annat tar. Be barnen ta hand om disken efter maten, eller skippa teven en stund, låt mannnen hjälpa till med läxorna etc. Tiden finns bara man vill =)

Fast du är redan duktig med träningen. Kämpa på så ska du se att det lossnar för dig snart igen. Lämna det som varit (jag tänker på julen) bakom dig och fokusera på nytt år och nya tag.

KRAMKRAM
Åsa

http://kilojakt.blogspot.se

Helena

30 december 2012 01:20

Tack, Åsa! Och du ska se, de där fjuttiga hektona försvinner lätt:-)
Många kramar till dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan, Det här kan bli årets sista blogginlägg! Och förresten, en av de första också:) Så....vad har hänt sen sist? Jag har bytt jobb, bytt träningsställe, har kommit igång med träningen igen, fått lite nya ideer och lite annat. Och nu...

Hej, Fasligt vad dålig jag är på att uppdatera här. Men det är väl för träning mm går uselt. Men jag kämpar på mot hjärnspökena. Såg finalen på Biggest Loser igår och jag blir så impad av dessa människor som har kämpat som tusan. Fatta vilken...

Hej, Jaha, då var man igång igen. Nya tag, nya krafter och mer motivation! Dag 1 av 90 Det har gått sådär....Det sket sig med promenaden i morse. Jag var för en gång skull laddad när jag vaknade i morse. Tills jag såg att jag ställt klock...

Hej, Nu var det länge sen jag skrev här. Men jag tror och hoppas att det blir en ändring på det snart. Eller jag vet att det blir det! Då jäklar!! ...

Hej, Jaha, så har man avverkat 2:a passet på gymmet. Jag körde samma schema som jag fått men fuskade med de sista 20 konditionsminutrarna, som jag ska köra efter styrkan. Tanken var att jag skulle gå och jogga på löpbandet (omväxlande) men va faan...