Hej igen,

Jag fick häromdagen frågan om vad som hände, varför blev jag så tjock? En jättebra fråga, som har miljoner svar. Om det bara fanns ett svar, vore det ganska enkelt.

För det första, så kan jag börja med att säga att jag vet exakt hur jag ska leva, hur jag ska träna, hur jag ska äta osv. Jag skulle kunna skriva en bok om det. Jag skulle kunna lära andra hur de ska leva. Och jag tror många med mig, som är överviktiga, vet detta. VARFÖR är det då så svårt att göra som man ska? Dvs äta rätt och röra på sig mer. Det är ju hur lätt som helst, inga konstigheter alls! Att göra sig av med mer kalorier än vad man stoppar i sig.

Jo, för att det sitter i huvudet!

Man kommer in i en ond cirkel och till slut så skiter man fullständigt i hur man ser ut, hur man mår osv. Tröstar sig med mat, för man är ju i alla fall så fet, så vad spelar det för roll, liksom??

Jag är (och har varit) en typisk jojo-bantare. Går ner några kilon, går upp desto fler. Går ner några kilon, går upp igen. Och så håller man på. Och hur många gånger har man inte varit med i Viktväktarna? Första gången jag skrev in mig, vägde jag 59 kg. Det går jättebra i flera veckor, ungefär 8-10 veckor, jag går ner i vikt och livet leker. Sen händer något, man står still på vågen. Man går sen upp något hekto....och sen är det kört. Då ger jag upp, helt enkelt. För några fjuttiga hekton eller nåt kilo. Jag skäms för att jag har misslyckats!

De senaste åren har jag nog inte ens försökt gå ner i vikt, eftersom jag har haft inställningen direkt att jag kommer att misslyckas. Och vem vill misslyckas?

Likaså med träningen, jag kommer igång med träningen och det är skitkul. Och för mig är det lite, allt eller inget. Jag kör på för fullt, sen händer nåt. Jo, man blir sjuk! Man blir borta ett tag och sen är det svårt att komma tillbaka. Lite jojo-träning där också, liksom. Kör hårt i några veckor, uppehåll på många veckor osv.

Jag har inställningen att; Nu jäklar, här ska tränas! Och så blir det bara dåligt i alla fall.

Men nu har jag bestämt mig för att lyckas! Och även om det är motigt och svårt, så måste jag lyckas.

Det är verkligen inte hälsosamt att vara så här överviktig och otränad. Jag vill leva många år till.

Och jag vill leva ett bra och hälsosamt liv!

Jag har väldigt svårt att peppa mig själv och jag är så glad att det finns några i min omgivning som verkligen peppar mig. Det behöver jag och jag är så tacksam för ert stöd! Tack   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan, Det här kan bli årets sista blogginlägg! Och förresten, en av de första också:) Så....vad har hänt sen sist? Jag har bytt jobb, bytt träningsställe, har kommit igång med träningen igen, fått lite nya ideer och lite annat. Och nu...

Hej, Fasligt vad dålig jag är på att uppdatera här. Men det är väl för träning mm går uselt. Men jag kämpar på mot hjärnspökena. Såg finalen på Biggest Loser igår och jag blir så impad av dessa människor som har kämpat som tusan. Fatta vilken...

Hej, Jaha, då var man igång igen. Nya tag, nya krafter och mer motivation! Dag 1 av 90 Det har gått sådär....Det sket sig med promenaden i morse. Jag var för en gång skull laddad när jag vaknade i morse. Tills jag såg att jag ställt klock...

Hej, Nu var det länge sen jag skrev här. Men jag tror och hoppas att det blir en ändring på det snart. Eller jag vet att det blir det! Då jäklar!! ...

Hej, Jaha, så har man avverkat 2:a passet på gymmet. Jag körde samma schema som jag fått men fuskade med de sista 20 konditionsminutrarna, som jag ska köra efter styrkan. Tanken var att jag skulle gå och jogga på löpbandet (omväxlande) men va faan...