Hej hej,

Då var det lördag och jag har hunnit med både pw och träning på gymmet.

Ska försöka hinna med ett pass i morgon också, innan jag far iväg till England.

Jag känner mig lite omotiverad just nu, när det gäller både träning och viktnedgång. Men det är väl för att man har "fuskat" i några dagar nu och inte alls ätit som jag bör. Och även om det bara rör sig om några dagar, så känns det som om det är "kört". Men jag vet ju att det inte är så, det gäller ju bara att ta nya tag.

Jag tror att jag måste försöka sätta upp lite nya mål, när det gäller viktnedgången. Från och med nästa vecka så ska jag försöka sätta lite fart. Mitt nästa mål är att gå ner till 80 kg. Det är ju ca 5,5 kg dit. Och när jag nått 80 kg, är det bara 20 kg kvar. Haha......helt otroligt!! Jag kommer aldrig att nå dit, som det känns nu. Never ever!!!

Men om jag vänder på det så har jag gått ner 20 kg (när jag är nere på 80 kg) och då är det liksom lika lång väg kvar. Och jag har ju lyckats gå ner 15 kg sen 1:a februari så omöjligt ska det väl ändå inte vara. Fast just nu känns det omöjligt. Känns jobbigt och tungt:(

Dessutom ser jag 10 år äldre ut i ansiktet, jag har värsta rynkorna runt ögonen. Hur kom dom fram helt plötsligt? Det är ju det som är fördelen när man är tjock, man spänner ut rynkorna liksom:) Inte för att jag har blivit supersmal i ansiktet men rynkorna finns där. Eller så kan det bero på att jag faktiskt är 41 år. Hm.....äsch, ingen idé att lägga ner tid på att fundera på det. Hellre lite rynkor än en ohälsosam kropp.

Tänkte berätta om när jag för några år sen började sälja Mary Kay produkter. Jag tyckte det skulle bli såå himla kul och det är verkligen bra produkter (kan varmt rekomendera Mary Kay och är det någon som vill köpa, så vet jag en som säljer). Det var kul och kändes som om det var min "grej" tills jag förstod att det fanns en liten, liten hake. Det var dresscode på mötena och alla event!!!! Dresscode = svart kjol och kavaj.

Och var i helskotta skulle jag hitta en svart kjol och kavaj som satt snyggt på mig?? Jag provade massor med kavajer men ingen passade, antingen var de för små i ärmarna eller så var de 10 nr för stora. Inte kul!

Så var det med den karriären! Jag slutade bums.....haha..jag hade väl kanske inte någon framgångsrik karriär framför mig men jag kände ändå att det skulle bli kul. Men jag kanske kan återuppta det när jag har nått min målvikt.

Jag har aldrig skämts för min vikt, jag har nog levt ganska "normalt" och gjort det mesta, visat mig i det mesta och allt sånt där. Men nu när man verkligen tänker efter så har man ju många, många gånger hindrats att göra vissa saker pga sin vikt. Mycket mer än vad jag vill erkänna. Och jag tänker ofta, att när jag gått ner i vikt och blivit lite mer sund i kroppen, så ska jag göra det och det. Det är ju helt sjukt att det ska vara så.

Jag har tex alltid tyckt om att dansa men aldrig vågat gå en danskurs, för vad ska folk tycka? Nu har jag ju tagit mig i kragen och gått buggkurser och salskurs, men innan dess så vågade jag helt enkelt inte. Det är ju förskräckligt! Även tjocka människor kan ju dansa och dessutom tycker det är roligt.

Skulle jag säga att ett av mina intressen är att träna, så tror jag att folk tänker;" Haha...mm..men det kan man inte tro". Går jag in i en klädaffär, där jag vet att det förmodligen bara finns storlekar upp till 42, så tänker jag; "Nu står expediten och undrar vad jag gör det är inne, för där kommer jag verkligen inte hitta några kläder".

Nu ska jag inte sitta här och gnälla men jag vet att det finns ganska många där ute som tänker precis likadant och som har det sju resor värre än jag. Jag har en vännina som är ganska stor och hon lider verkligen av det. Hon stänger in sig och vill inte visa sig ute bland folk. Tex så gick hon inte på barnets skolavslutning, pga att barnet inte skulle skämmas inför alla andra. Så himla förskräckligt!!! Det är så jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det.

Nu får jag inte sitta här och skriva mer, sonen har ställt upp massagebänken och vill ha massage.

Så det är väl bara att göra som han säger.

God natt!

 

Therese

9 september 2012 04:22

Ge inte upp nu! Jag känner likadant. Men har iaf börjat med promenader och lite på pilates bollen så jag har ju inte gett upp helt.
Jag ska nog allt peppa upp dig lite!
För du är riktigt jävla grym! Glöm aldrig det!!
Super många kramar!

http://mittnudirekt.blogspot.com

Helena

9 september 2012 15:23

Nej, klart jag inte ger upp...det känns lite tungt just nu bara. Ja, du vet ju hur det är. Men vi kämpar på eller hur!
Många kramar från mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan, Det här kan bli årets sista blogginlägg! Och förresten, en av de första också:) Så....vad har hänt sen sist? Jag har bytt jobb, bytt träningsställe, har kommit igång med träningen igen, fått lite nya ideer och lite annat. Och nu...

Hej, Fasligt vad dålig jag är på att uppdatera här. Men det är väl för träning mm går uselt. Men jag kämpar på mot hjärnspökena. Såg finalen på Biggest Loser igår och jag blir så impad av dessa människor som har kämpat som tusan. Fatta vilken...

Hej, Jaha, då var man igång igen. Nya tag, nya krafter och mer motivation! Dag 1 av 90 Det har gått sådär....Det sket sig med promenaden i morse. Jag var för en gång skull laddad när jag vaknade i morse. Tills jag såg att jag ställt klock...

Hej, Nu var det länge sen jag skrev här. Men jag tror och hoppas att det blir en ändring på det snart. Eller jag vet att det blir det! Då jäklar!! ...

Hej, Jaha, så har man avverkat 2:a passet på gymmet. Jag körde samma schema som jag fått men fuskade med de sista 20 konditionsminutrarna, som jag ska köra efter styrkan. Tanken var att jag skulle gå och jogga på löpbandet (omväxlande) men va faan...